Igår kom så äntligen dagen ~ dagen vi väntar på i 8v ~ dagen då vi/lilltösen blev av med sin "von Rosenskena".

När Ellinor var 1 dag gammal och vi var på läkarkontroll så kände läkarn att det ev. var lite glapp i hennes ena höft. Men, han sa också att "när jag känner att det är ev, så brukar det inte va något". Med de orden på näthinnan åkte vi hem, med en ortopedtid tills dagen efter (då vi även skulle göra PKU-test). Orden snurrade i huvudet hela dagen, tankarna likaså, för OM det nu var så att det var något fel på hennes höft - vad hände då??
På kvällen googlade jag & fick syn på barn i en skena - hemska tanke - det såg helt galet ut... Men så var det det här med vad läkarn sa... "eventuellt..." Ska inte ta ut något i förskott - men tankarna fanns ju där.

Tisdagen kom - vi körde till Hbg. In på sjukhuset, in på ortopeden... Det tog inte många minuter förrän läkarn där sa - hennes högra höft är bra, hennes vänstra är där glapp i - det blir skena... Hela min värld rasa samman - vår fina tös, hon som var "frisk", hade numera en dålig höft :( Tårarna rann & vi fick infomationsblad att läsa - jo men tjena moss att jag ville det då...
In kommer sköterskan som skulle sätta på skenan - världens bästa (enligt oss) visade det sig att hon var!!

Vad hände nu tänkte vi - hur ska vi nu bete oss hemma?!? SOM VANLIGT... det är bara 1ggn/v som ni ska bada här uppe fick vi som svar... Just då lät det tufft - hur beter man sig som vanligt med en tös i ett "paket"... Men jo, tänk så rätt hon hade - det har verkligen varit som vanligt, förutom lite meckigare blöjbyten!!

Tårarna rann, men fick ge mig själv en spark i röven - det handlar om 8 veckor...

Vidare den tisdagen åkte vi upp till BB & fick utfört PKU-testet också...

När vi sen skulle lämna sjukhuset skulle vi skriva in oss på ortopeden för "badtisdagarna". Framför oss i kön då stod en man med sin son i en rullstol. Jag tänkte inget just då, men när mannen vände rullstolen mot mig så sa jag till mig själv "hennes skena är en skitbagatell ~ hon kommer bli bra. Denna grabb blir aldrig bra, han var och är handikappad och utvecklingsstörd, för honom finns bara små ljusglimtar, medans för oss, handlar det om 8 veckor"!

Som sagt, igår var dagen här, 8v har gått - idag är lillasyster 8v och 3dagar och hennes skena är ett minne blott :) Vårt lilla paket är numera väldigt "lealös" - men hon é snart på banan igen, starkare än någonsin (rent muskolärt)!!!

Att va förälder till ett "von rosenskenebarn" är enklare än man tror - man behöver inte "klödda", kör på samma kläder som det var tänkt sen innan, kör på samma blöjor, lev som vanligt, visst... leggins & tights har inte varit att tänka på, men å andra sidan - hon kan ha de resten av livet så dessa 8v, hon har klarat sig utan!!

Vi är idag gladare än nånsin, så tacksamma för att de upptäckte hennes höftledsluxation i så tidigt stadie - det gör att hennes odds för att bli "normal" är galet höga!!

Bättre valborgspresent kan vi nog inte tänka oss & inte hon heller. Lyckan över att bli av med skenan innan sommarn är STOR!!!